Mamm gick förbi

Dammsög på jobbet. Såg mamm streta framåt med rullatorn.

Släppte allt jag hade för händer, gick ut på esplanaden och ropade: "Hej, mamm!".

Mamma såg förvånat upp, innan hon såg vem som ropade.

"Jaha, e to fäädi för idaa?"

"Nää", svarade jag. "E baa på första våningen ännu. Ha städa all temdii kansliien", sa ja o svepte med armen.

"Jaha", sa mamm, "får du bra betalt tå?" Mitt svar måste ju bli, att nä, int får man bra betalt om man städar. "Jaha", sa mamma, "men om man diskuterar?" Mitt svar blev naturligtvis att staden förljer alla regler, men bättre lön än detta får man inte som städare. "O veit du mamm, ja klarar me."

"Nå, men he e väl bra som e er tå", sa mamm o tolla iväg till ernstas.

Publicerad 11.10.2017 kl. 19:19

När jag "down-shiftade"

I dagarna är det ett år sen vårt flyttlass landade i Nykarleby. Bokstavligen landade i ett förråd. Vi hade det vi behövde för dagen i två kappsäckar. Resten åkte bakom lås och bom.

Vi flyttade hit ganska på vinst och förlust. Jag hade vaga löften att få jobba som inhoppare inom stadens kök och städtjänster. M hade inget mera konkret.

Men vi flyttade.

Jag sålde det lilla jag ägde. Sa upp mitt ordinarie jobb. M hade ett jobb som tog slut i samma veva. Vi packade, tog avsked och packade lite till. Goda vänner och familj var med och hjälpte och hejade. Ingen, faktiskt ingen, ifrågasatte vårt beslut. De förstod vad som drog oss till Österbotten.

Och hur tog Öbotten emot oss?

Öbotten tog väl emot oss. Tack vare familj, släkt och vänner och omedelbara arbetsuppdrag.

Ibland förstår jag inte att vi vågade. Vi kunde ju faktiskt ha blivit riktigt i pisset. Men det blev vi inte. Saker och ting har kanske inte alltid gått som smort, men dag efter dag har vi landat på fötterna.

Nu hyr vi ett pyttelitet, otroligt vackert hus. Jag har heltidsjobb för tillfället. M har ansökt om nån slags pension. Vi är friska och har mat för dagen.

Ingen blir yngre, det är ett faktum. Men, tammitusan jag anser att man ska ta chansen! Om man vill och anser det befogat.

Finns många jag saknar i Västnyland. Riktigt många. Finns många jag saknade härifrån när jag bodde i Västnyland. Hur man än vänder sej, har man rumpan bak.

Så nu vevar jag på med moppen i Stadshuset här i stan. Tänker hur livet för och rör.

Och vet ni vad? Varje dag vaknar jag med glädje!

Att våga, är att vinna.

 

 

Publicerad 11.10.2017 kl. 16:50

Myki lite

Har en liten, liten önskan om att få resa bort med M.

Nåväl, vi reser ju till Ingå i morgon. Det räknas också.

Men jag har en svag längtan till klimatombyte. Värme skulle inte vara helt fel.

Drar till västra nylands skogar på lördag och får äntligen söka trattkantareller. Mer behövs inte. Där känner jag mej hemma.

Egentligen är jag hemma var som helst. Men det ska bli roligt att prata västnyländska en stund. Myki lite, jo nej.

Publicerad 28.09.2017 kl. 20:37

Syföreningsmöte

Min svägerska och jag var ut i afton. På Syföreningsmöte, Kenya-Missionen.

Handarbetet hade vi hemma, men vi grabbade Sionsharpan och sjöng istället. Det var sång och musik med Essekantorn denna kväll.

När mötet var slut, ville Svägerskan köpa en skiva hon varit med om att sjunga in. Då det begav sej, valde hon att skaffa den som kassett och det begränsar ju lite spelningsalternativen numera. Nåväl, hon hade inte så mycket pengar med, jag erbjöd mej betala, men hon skulle gå och diskutera betalningsalternativen.

Efter en stund kom hon och sa: "Två euro." Jag till att gräva i börsen. "Nej, nej," sa hon, "den kostade två euro så jag gav fyra."

En riktigt trevlig afton med mamm och andra glada mänskor.

Publicerad 18.09.2017 kl. 21:09

Vi mårar åpåå.

Jäär mårar vi åpåå.

Möblerna har börjat hitta sin plats i Lilla Huset. Kärlen likaså.

Ja, har inte så mycket att säga. Men, vi mårar åpåå.

Vi har det så bra och lugnt, att man blir riktigt avundsjuk på sej själv.

Fast så får man väl inte säga, för enligt den Österbottniska Traditionen, så smäller det sen.

He må no jöra he tå.

Publicerad 12.09.2017 kl. 17:37

Träskallarna

Har nu jobbat två veckor på Stadshuset i min nya hemstad.

Enligt mej, har det gått helt bra. Det är hårt och brått, men det går.

Beroende av mina arbetskamraters ålder, frågar de om jag är syster till Bo, Björn, Brage eller Bodil. Mina syskon. Och det är jag ju.

Mest ramlar vi kring Brage, min äldste bror. Fick igår frågan, om jag snickrar lika bra som han. Måste ju vara ärlig, och säga: "Näää."

Jag kan nog inte snickra för fem penni. Inte för att jag nånsin försökt.

Men träskallar är vi nog allihopa. Ligger väi i släkti.

Publicerad 08.09.2017 kl. 20:40

Stockholm

Har varit till Stockholm i helgen. Dop för min brors barnbarn i Stefanskyrkan.

Vi körde i kolonn från Österbotten. Nå, vi for med två bilar till Åbo. Storebror med fru och ett barnbarn, Storasyster med man och mamm var också med.

Kan tro det var gemytligt för Mellanbror och fru där vid halv sju på lördagmorgon. Allt var ju alarmerat och låst i Vallentuna, så vad göra vi då. Jo, då ringer kolonnen Mellanbrodern och säger: "Goood morgon! Vi e jääär no, o vi vill ha kaffi!"

Och kaffe fick vi. Så kan det gå, när släkten är ut på resa. De visste vi var på kommande, men tidpunkten var inte så exakt förtäljd.

Oberoende blev vi varmt välkomnade av värdparet. Prydligt iklädda morgonrock och med sömnskorven i ögonen. Så sist och slutligen satt vi 18 personer kring morgonkaffet.

Detta var första morgonen på vår resa. Fortsättning följer.

Publicerad 04.09.2017 kl. 21:29

Grankulla

Ringde barnbarnet igår. Märtha hade ju namnsdag!

Först skulle hon inte alls prata med mommo.

När hon väl behagade prata i telefon, så förklarade jag varför jag ringde. Om man heter Märtha så ska man gratuleras just idag.

Sen pratade vi om hennes kompis Frida, som flyttat till Grankulla. "I Grankulla finns det myki granar. Och kullar!", förklarade barnbarnet. Detdär med "r" går inte så bra, men förstod informationen när vi pratat en stund.

Logisk unge, må jag säga. Saknar henne.

Publicerad 27.08.2017 kl. 19:03

Vi Två

Nu har vi allt under ett tak. Nästan i alla fall. Nåt finns i mammas lider ännu. Pyttelite. Hahaha.

Nu kan jag lugnt börja nya jobbet, ge nycklarna tillbaka från vårt tillfälliga boende. Ge ifrån mej nycklarna till köket jag häckat i snart tio månader. Sen ska vi på dop till sthlm nästa fredag. Då får jag träffa mellanbrodern med familj. Det var ett tag sen sist.

Jag blev lite vimsig här på slutändan. Logistiktanken räckte inte till, hur jag skulle få allt att klaffa.

Vet ni vad jag glömde i all yra? Jo, jag glömde att M ju faktiskt finns bredvid mej. Och han är full kapabel att tänka.

Vi är ju faktiskt två om allt. Tack och lov.

Färdigt fjomsat. Nu ska jag sy gardiner. Och M ska grilla korv. Vi ska inleda grillsäsongen!

Publicerad 26.08.2017 kl. 19:45

Proppen

Dendär känslan när man vill göra allt möjligt? Men sen vill man inte, för proppen tar emot.

Kan bli så i livet ibland, och det är inte lätt. Man har förberett, betalat bort, sagt upp avtal, städat undan. Och sen märker man att proppen sitter i. Man slipper inte framåt.

Då sitter gråten som en stor klump i halsen.

Jag cyklade till pappas grav idag. Iskallt regn och motvind, men jag cyklade och lät de bittra tårarna rulla iskalla nerför kinden. För jag trodde det skulle ordna sej. Jag trodde det skulle bli bra.

Jag vill det, för M och mej. För vi har varit med om alldeles tillräckligt.

Sen var M hemma när jag kom från min iskalla cykeltur. Vi pratade. Då släppte proppen. Då kom tårarna.

Och de var varma.

Publicerad 22.08.2017 kl. 22:16

Kulturnatt för en Sjukskriven

Hälsningar från en Sjukskriven. Har aldrig varit sjukskriven såhär länge. Sex dar, inklusive idag. Fast idag gick ju till hukka, för jag for till läkarn efter jobbet.

Bedövningen i fingret har inte släppt än, så hittills har jag ingen nöd. Har haft lite obekvämt med en vårta. För en högerhänt med stor vårta på pekfingret, har det inte varit helt ok. Detta kan vi kalla dagens onödiga information.

Så nu sitter jag här och skriver. Ingen pekfingervals här inte, men jag har ju fyra andra fingrar på höger hand.

Ute dunkar musiken, högtalarna checkas inför Nykarlebys Kulturnatt. Cyklade förbi torget innan jag for hem. Låg en hel gris på en grill, hopptorn började fyllas, försäljare hängde upp färgglada kläder och folk strosade omkring.

Förresten, ni som är på väg till Juthbackamarknaden, tänk på att ta kontanter med! Här finns bara en automat och den lär vara tom imorgon kväll.

Som ni märker, här händer det!

Publicerad 17.08.2017 kl. 17:13

En Smättad Fluga

Igår kväll planerade jag att ta itu med mammas vinbärsbuskar efter jobbet idag.

Hahaha! Vem försökte jag lura?

Sitter här som en smättad fluga och försöker rikta in tankarna på nån slags middag åt oss. Det är ungefär vad krafterna räcker till, just nu.

Man ska sluut määr så mytji. E jo it precis naan ungdom meir.

Publicerad 14.08.2017 kl. 15:53

En ledig fredag i augusti

Om nån säger att sommaren är slut, så har den fel. Tror jag har upplevt en av de finaste sommardagarna idag. Ljummen vind och sensommardofter.

I arla morgonstund (före tio, här ska inte överdrivas) tog jag peedi och la iväg till mamm. Ni vet detdär med att i mogen ålder sköta sin tvätt hos mamma. Det gjorde jag idag. Men Storasyster var inte bättre, hon. Kom med nytvättade lakan från Vasa för att mangla. Bra, att vi har en mor med stor förståelse för att man bör sköta textilierna.

Lunch, kaffe, praktiska göromål och spörsmål vi behövde utreda. Vi blev fler och fler kring trädgårdsbordet. Till sist på promenad till Floraparken med mamm och Storasyster. Verkligt vackra rosor de har där.

Sen tyckte nog mamm att det var helt bra att vi var och en for åt vårt håll. Hon tycker om när vi kommer, men är nog helt nöjd när vi far.

Publicerad 11.08.2017 kl. 17:06

Nystart

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och börjat sälja ägodelar.

När vi gjorde beslutet att flytta till Österbotten, gick allting så fort. Vi packade i rasande fart, fast vi visste att vissa ting behöver vi aldrig mer.

Lite fick vi bortrensat. Det kan man tacka bokantikvariet i Karis för. Men det var ungefär det enda vi åstadkom i yrseln.

Nu har jag tagit mej samman och börjat sälja. Mest möbler. M är tveksam, men jag tycker att nu tar vi nystart. Javisst, den möbeln kostade så och så. Då på nittiotalet. Men vem bryr sej om det idag? Tänker att nu är rätt tid att vi gör vårt hem till det vi vill. Inte bara möblerar med det som ändå finns i knutarna.

Tänker, att bara vi har en bra säng och varsin stol att sitta på. Då är vi på god väg. Det övriga må komma sakteliga.

Må säga, att jag känner mej lättad. Men vad i hela friden ska jag göra med mommos gungstol?

"Here we go again..."

Publicerad 06.08.2017 kl. 15:23

Nästa steg

Inte en hel vanlig söndag idag. För idag sa vi upp kontraktet på vårt tillfälliga boende.

Vilket betyder att inom kort, kommer vi att bo i vårt eget hem. Lilla Huset.

Knip mej nån, det händer nu!

Börjar jobba imorgon, så jag har all tid i värlen att begrunda detta.

Publicerad 30.07.2017 kl. 18:43