De tre musketörerna

Nu skall jag riktigt göra narr av mej själv. Bjuder på det.

Imorse var det -20. Laddade på med termokläderna, och sparkade iväg till jobbet. Där funkar det att vara klädd som vanligt. Åtminstone om man diskar dagen lång.

Väl hemma var det tvagning och sen blev det svalt. Nu ser jag ut som i en kostymfilm. Spets-siden-ylle underst. En nansotunika överst. På det en rediger ylletröja och trikåbyxor. Och yllestrumpor.

Vadå, de tre musketörerna? Nå, tänkte spets på understället.

Man kan även tänka lumpbod. Sa jag väl redan? Vintern kan slänga sej i väggen! Vill börja ha värme, tack.

Publicerad igår kl. 22:54

Vilodag

Imorgon är det vilodag, söndag.

Som inhoppare kan jag konstatera, det var länge sen sist. Men imorgon är jag ledig.

Har haft kärt besök i afton. En ungdomsvän. Vi har pratat, skrattat och gråtit. Svårt att beskriva hur otroligt detta möte är. När vi ba får vara oss själva.

Lika bra jag sover tills jag vaknar imorgon. Behöver sortera tankarna.

Publicerad 25.02.2017 kl. 23:34

Veckans saldo

Har nu påtra på denna vecka. Plötsligt fick jag lite mera jobb.

Har jobbat två dagar på Centralköket. Och överlevde. (Träffat mina syskonbarnbarn i tur och ordning. Vid matkön. Tyckte jag om. Lite kul att se deras vardag.)

Sen kom det snö upp till hakan, ungefär. Överlevde jag också.

Inte märkvärdigare än så. Vilar i vardagen. Och har det bra.

Veckans saldo: Int vart ja riik, men it fatigari heldär.

Publicerad 24.02.2017 kl. 18:51

Flickorna på Uppåkra

Idag började Den. Vårsådden.

Köpte frön och såmylla. Men, se nåt att så i, köpte jag inte. För jag vet att nånstans bland vårt bohag i lagret så finns krukor.

Hittar dem förvisso inte, men redan vetskapen bromsade mej.

Då gör jag som Flickorna på Uppåkra. Har en bok som heter så. I lagret. Den är mammas och berättar om några systrar som blev föräldralösa och fattiga i Sverige kanske början av 1900-talet.

De var inga rådlösa flickor. En skaffade höns, en arbetade i trädgården. Nån av dem byggde möbler av fruktlådor (som var i  trä den tiden). De grejade det och säkert kom det nån ung student och blivande pastor och räddade systraskarans rykte. Fast först räddade de sej själv.

I den andan tänker jag nu. Använder förpackningar av alla de slag, Ska göra krukor av tidningspapper. Gräva i mammas och barndomskamratens lider när det börjar gro. Men köpa nytt, tänker jag inte! Kunde Flickorna, så kan jag. Och höns ska jag också ha, en vacker dag.

Och detdär med att bli räddad av en man. Det är kört.

 

Publicerad 21.02.2017 kl. 19:39

Grus i maskineriet

Igår, när jag kom hem från jobbet, var jag av någon anledning riktigt irriterad. Gick omkring som en martyr. Klagade på mina sjuka ben och var allmänt mycket gnällig.

Försökte få igång ett gräl, men det sket sej. M är klokare än så. Problemet låg ju helt enkelt i att jag var hungrig och trött.

Måste erkänna min ståndaktighet i att försöka mucka gräl. Sen när jag fick mat och sovit en natt, så kan man ju fråga sej. Varför vilja gräla med livskamraten? Utan M vill jag ju inte vara.

Får konstatera, man är ju bara människa. Och med åren har jag lärt mej säga "förlåt".

Så idag är en bättre dag. Jovisst, benen sjuka idag med och håret lika eländigt som igår. Men idag bär jag eländet som en Qvinna.

Ibland blir det bara grus i maskineriet.

Publicerad 18.02.2017 kl. 16:23

Slott eller koja?

M och jag är eviga optimister.

För närvarande ser vi fram emot att få ett eget hem. Vi har absolut ingen nöd här i lillebrors och Mos hus, men eget är eget.

Om man vore lagd åt "nycklarna-i-handen" hållet, skulle det vara kört. För så är det naturligtvis inte. Nåjoo, nickar instämmande den som känner mej.

Huset vi ska flytta till, blåses ur som bäst. Golv rivs upp, väggar buffas omkull. Må säga, spänningen stiger. Och traktorlass med byggavfall körs bort.

Slott eller koja? Vårt framtida hem blir en blandning av båda.

Men framförallt, det ska bli vårt hem.

Publicerad 15.02.2017 kl. 21:59

Vänskap

Har den stora förmånen att vara god vän med min Storasyster och min Kusin.

Nu har jag ju inte bara en kär kusin, utan drygt sextio kusiner, men specifikt denna Dam har jag växt upp med.

Vi har tålla åpåå hur många år som helst. I begynnelsen var jag så liten, så det var på nåder jag fick vara med.

Sen blev jag också stor. Vi började fylla jämna år, såna som räknas. Tror faktiskt vi har festat runt sen min Storasyster fyllde 50? Det var för femton år sen. Vi har varit på opera i hfors, Tropiclandia i Vasa, Faros i Vasa har vi också besökt nån sommarnatt. En superb middag i Forsbyskogarna har vi hunnit med mellan varven. Finns mycket mer, men nu får Storasyster, Kusin och jag börja göra anteckningar.

Igår plockade vi upp Kusin 60 år+ med man och for till Vasa.

Sen mötte vi Storasyster med man. Gick in på en restaurang, där Storasyster och hennes man beställt bord.

Vi åt oss genom en sjurätters middag. Smakade, diskuterade, frågade köket, sa våra åsikter, och var saliga av välmående.Drog allmänt dåliga skämt. Pratade svårare saker. Var helt enkelt tillsammans.

När middagen var avslutad, steg vi upp på styva ben. Konstaterade att vi ätit 3,5 timme.

Kan lugnt säga, att bilfärden hem till Nyykaabi, var ganska stillsam.

Den aftonen behövde vi ingen mer mat, här på Seminariegatan.

Publicerad 12.02.2017 kl. 18:24

No räcker e

Iväg på jobb i morse. Drog stoppabyxona på mej, skinnfodrade stövlar med dubbar, påsahandskar osv...Allt detta och 25 reflexbrickor därtill.

Då tänkte jag, NO RÄCKER E! He räcker no me mörker o halkon. Jäär ha ja sliira påå saan i oktober. He räcker no.

Så gick jag hem på eftermiddagen, efter dagens värv. Snön knarrade under stövlarna, solen bländade när jag kurvade vid kyrkan. Kände att den nästan  lite värmde kinderna. Om man bortsåg från den isande vinden som drog längs med älven.

Okej då, Årstiderna, tänkte jag. Ni ger, jag tackar och tar emot. Er rår ingen på.

Så, leta koma bara.

Publicerad 09.02.2017 kl. 16:40

Kafferep

Idag har jag gjort allt möjligt.

För första gången i mitt liv var jag och städade på Högstadiet i Nykarleby. Det tyckte jag om. Såg tre av brorsans barnbarn där. Det var kul, tyckte jag. Kanske jag tyckte det mera än de. Hur kul kan det nu va, att moffas syster hojlar hejhej. Fast jag försökte att vara diskret.

Sen packade vi in oss i bilen, M, mamm, barndomskamraten och jag och for till Jeppis. På kafferep till barndomskamratens Storasyster!

Vi gjorde det ordentligt. Tulpaner (såg mamm till) åt värdinnan. Finkopparna på bordet, salt bit, söt bit med vispgädde och småkakor. Trevligt småprat om...ja, vad pratade vi om? Oberoende flög timmarna iväg.

Kan tycka, det har varit en god dag. Ett sånt där smultron man trär opp på minnesstrået. Eller kafferepet?

Publicerad 07.02.2017 kl. 18:26

Arg Idag

Idag blev jag faktiskt lite arg.

Gick från jobbet och hörde motorvrål bakom mig. Skulle ha hoppat i diket, men där kring vattentornet i Nyykaabi finns inga.

Kom en stor, gammal farmarbil vrålande och slirande. Stannade upp och bara stirrade, ett par kom gående emot. De hötte med nävarna.

Borde jag ju också ha gjort. Innan chauffören åsamkat skada. Istället stod jag som ett mähä och funderade vart man ska ringa.

Traskade vidare på Källbackan, hörde hur volvons motor vrålade vidare mot torget. Funderade om chauffören kör bilen till skogs, innan hen kör på nån. Hemska tanke!

Igen kan jag konstatera min bristande medborgarinsats.

Publicerad 05.02.2017 kl. 23:09

Klockan Halv Tio

De dagar jag har arbete, har jag utlyst en egen rättighet.

Då får man gå och lägga sej Halv Tio.

Borde kanske många fler antagligen göra, lägga sej tidigt. Folk lär ju sova allt för lite. Enligt media, enligt egen erfarenhet?

Hur som haver. Här på Seminariegatan är klockan Halv Tio. Spjällena dras, lamporna släcks. Godnatt!

Publicerad 03.02.2017 kl. 21:31

Minnestest

Nu har jag varit med om nåt jag aldrig varit med om förr. Eller inte jag, var bara med som anhörig.

Mamm hade besök av minnessköterskan. Heter antagligen nåt annat, men det är det sköterskan gör. Följer upp hur minnet mår.

Sköterskan var rar, lugn och gav intryck av att vara kunnig. Storebror och jag drog oss åt sidan medan mamm och hon gjorde sitt. Sen var det blodtrycks- och pulsmätning. Nästa besök om ett halvår.

Säger bara det, som jag nu larmat om i tre månader. För en gångs skull är jag på rätt plats i rätt tid. Och kan eventuellt vara till nån nytta dessutom. Eldär så e ja ba i veijin.

Publicerad 02.02.2017 kl. 14:55

Från barnpassning till brunch

Så är vi då hemma i Nykarleby igen.

Plockade upp barnbarnet i hfors på onsdag och for till Ingå. Där lufsade vi sen omkring. Träffade Astrid, var fotomodeller för en broschyr ungdomarna ska göra. Träffade Erik och lekte kurragömma till Lillonens stora förtjusning.

Lagade mat och ännu mera mat. Satt kring brasan när Karin och hennes man joinade på fredag.

Blev inte så mycket promenerat. En får ju tänka på lårbensbrott och dylikt när byvägarna glänser som speglar.

Idag har vi varit på brunch i Hufvudstaden. Astrid och hennes kompis arrangerade tre fullsatta dukningar idag. Vegetariskt, veganskt och mycket välsmakande! Det märkliga är, att såhär nio timmar efteråt är vi ännu inte heller hungriga. Må säga, "Årtyvät Ämmät", kan nog.

Nåväl, nu har vi eld i spisarna, och jag tror nog vi kan klämma in en knackkorv eller två. Så småningom. Vi har haft fina och intensiva dar kan man lugnt säga.

Publicerad 29.01.2017 kl. 20:43

Lukta på livet

Vare sej jag vill eller inte, så är jag som inhoppare lite friherinna däremellan. Lagom kul för plånboken, men det får man ta.

Istället för att angsta, försöker vi göra det bästa av läget. Imorgon drar vi söderut! Till Ingå. Före det via hfors och avhämta barnbarnet. Sen ska vi bara lufsa på i Ingåskogarna, steka plättar och läsa. Ungefär.

För många år sen talade jag om att downshifta. Det är väl det jag gör nu då. Stannar upp och luktar på livet. Vet ni, det luktar ganska gott.

Publicerad 24.01.2017 kl. 17:56

Bönen

Sen jag flyttade tillbaka till Nykarleby, har jag hittat en för mej ny författare i bibliotekets bokhylla.

Vet inte riktigt hur jag ska bemöta dessa böcker, men läser dem gärna.

De handlar om mänskorelationer. Vackert så, men de beskriver också troende mänskor som ber för varandra och för sej själva.

På något sätt har de lyft fram bönen för mej. Behöver inte vara tillkrånglat o invecklat. Behöver bara vara en suck till Någon, någon man tror att finns där och leder en vidare.

Int veit ja, o it märrn heldär. Men tjöör, he ska vi!

Å andra sidan, vem har styrt mitt liv de senaste månaderna? Inte jag, iallafall. Det bara blev som det blev.

Så va ska man tro?

Publicerad 22.01.2017 kl. 21:11