Banken och åldringen

Gjorde bankbesök med mamm idag. Hade en aha-upplevelse, som verkligen inte borde vara en överraskning.

Vi vet alla, att bankernas service över disk skärs ner. För den äldsta generationen är detta rentav lite fräckt, enligt dem. Där har de alltid skött sina penningaffärer. Haft sina bankböcker, växlar och lån. Aldrig att nån ifrågasatt deras identitet och begärt identitetsbevis. Där har jag varit kund i över sjuttio år, kan den generationen bestämt säga. " O he e jo miin pengar!"

Och det har de helt rätt i.

Men tiderna förändras, med en svindlande fart. Visst, nästa generation kan hjälpa via internet och med koder, men det är inte det som är grejen. Det handlar om att var och en vill sköta saker och ting själv. Så länge man orkar.

För mamms del gick bankbesöket smidigt, damen i kassan känner ju henne sedan många år. Men nån dag säger säkert bestämmelserna, att även den kund du känt i fyrtio år, ska uppvisa id. Hur nålot är inte det? För tjänstemannen.

Och kan bara föreställa mej hur den åldersstigna kunden reagerar.

20.01.2017 kl. 17:30

88 år och apelsinen

Idag har vi firat mamm på hennes 88nde födelsedag!

Den som fått leva så länge, har upplevt mycket. Krigstid, fredstid. Knappa tider, välfärdstider.

Min mor är uppväxt i Purmo, moffa arbetade på byggen i Jakobstad. Däremellan som han var ut i kriget och var hästkarl. Mommo skötte flickorna, hushållet och koddona. Och byns telefoncentral. Enligt vad jag förstått, var centralen i gårdens kök till att börja med.

Mamm har berättat, att en gång då moffa kom hem med "arbeitarbussin" så hade han en gåva med sej. En apelsin!

De hade aldrig förr sett en apelsin, än mindre smakat en. Så, flickorna, mommo o moffa delade den vackert sinsemellan. Hur de upplevde smaken, förtäljer icke historien.

Tiderna förändras. Idag åt vi mexikansk lunch och på vägen hem köpte mamm en påse med mandariner.

20.01.2017 kl. 16:32

Tå isarna råmar

Huset fullt med barn och barnbarnet. Det händer allt möjligt.

En av höjdpunkterna är midvinternatt vid Andra Sjön. Yngsta dottern med kamera och stativ i högsta hugg. Månen lyser upp landskapet. Isarna råmar. Stjärnorna glimmar.

Kan ba säga, he va vakert.

15.01.2017 kl. 01:03

Skam

Läste om skam i en bok häromdagen.

Talades om hur man har skam över allt möjligt. Fel hudfärg, fel föräldrar, fattigdom.

Det är ingenting att skratta åt, men man måste ju bara åt följande mening; "Och andra skäms över att de inte är vackra., över att de har fel sorts haka eller fel antal hakor."

I nästa ögonblick stod jag framför spegeln och räknade mina.

Hakor således, och de var flera än en. Men skäms jag för det? Tja, men inte blir man glad av det. Är nu som det är med det.

Men skam, den finns på olika plan. Tror jag.

11.01.2017 kl. 22:56

Stugan full

Här börjar vi sopa upp murbruk (har varit lite kaklande) och förbereda oss på invasion.

Av det goda slaget.

Två döttrar, en svärson och Lillonen kommer på fredag! Och som jag ser fram emot det! De tre unga vuxna ska förvisso jobba, redigera och greja. Men mommo, M o Lillonen ska dra till Rummelbacken...Om vi har snö,

Nästa vecka ska vi vara barnvakt på egen hand. Tänkte ren bibban, bokhandeln. Kanske en bakelse i smyg.

Sånt tycker jag om. Stugan full. Full av liv.

11.01.2017 kl. 22:41

Domna bort

Ibland är det skönt att bara låta domna sej bort.

Man kan ju stirra på stjärnorna. Eller så inte. Men man kan tänka sej att titta på alltet. Känna ögonlocken och musklerna bli tunga. Och bara domna bort.

Sen då man vaknar till efter några minuter, så känns det att man lite slumrat. Och om nån frågar hur jag ska kunna sova i natt? Då får jag citera Barndomskamraten: "Jag ba övar, så jag kan sova riktigt gott inatt."

Ypperlig övning, om ni frågar Maja och mej.

02.01.2017 kl. 19:56

Dagens Teknik

Ibland är det lättare än ibland. När det kommer till dagens teknik.

Vi bor i lillebrors familjs hus. Och det är bra.

De har helt nya maskiner. Ugn, vedspis, diskmaskin och tvättmaskin. De tre första är vi helt ok med. Fast vedspis är naturligtvis ingen maskin, men kan vara mycket nyckfull.

Nu har vi bott här i 2,5 månader. Igår kom jag på hur man använder den rackarns tvättmaskinen, med inbyggda tvättmedelskanistrar. Eller hur jag ska beskriva det.

Har förvisso använt den sen vi hit flyttade. Är bara det, att dedär tvättmedelsdosorna behöver aktiveras när man kör en maskin.

Alltså har jag skött vår tvätt helt utan medel i en längre tid. Rekommenderas inte. Trodde ren att jag får börja slänga våra sura, unkna klädesplagg.

Hallååå, hur trög får jag vara! Borde kanske läst bruksanvisningen?

 

30.12.2016 kl. 18:59

Uppdrag

Imorgon ska jag på uppdrag. Till mamm.

Hon har förlagt sina vävspolar. Ingen aning om vad jag ska söka efter, men jag söker tills jag finner.

Och om jag icke finner, uppfinner vi en annan utväg.

Idag är jag inte vingklippt mera. Så blir det när man får perspektiv. Då kan man se det huvudlösa i situationen. Ba så ni vet.

 

28.12.2016 kl. 17:51

Vingklippt

Idag är jag lite ledsen. Sådär så att tårarna trillade nerför kinderna.

Men, det fick mej att tänka. Sen när tårarna torkat. Varför såra en medmänska, när det indirekt inte handlar om den personen? Det handlar om situationen.

Vad förlorar vi på, att prata med varandra och komma till en lösning när det är lite struligt?

Ingenting.

Men, idag är jag lite ledsen. Känner mej vingklippt. För jag försöker ju faktiskt sköta det som är mej ålagt.

Här, mitt i livet.

 

 

27.12.2016 kl. 17:21

Julfrid

Vi har julfrid i stugan. Våra kära gäster, Ms son med fru, for vidare för en stund sen. Barnen pratade jag med igår.

Trodde saknaden efter barn och barnbarn skulle göra mera ont, men förra helgens samvaro sitter kvar som det goda minne det är. Och jag hörde på deras röster att de var glada tillsammans.

Jag är inte längre den som behöver prestera för att det är julhelg. Efter alla dessa år, börjar budskapet nå fram. Julfrid.

Storasyster är i Singapore denna jul. Småbröderna i Nairobi respektive Täby. Men Storebror med Fru i Nkby, bjöd på jullunch idag. Mamm kom också och brorsans barn och barnbarn. Har börjat lära mej att avstånd är relativa tack vare dagens teknik. Haft kontakt med de utrikiska syskonen och fick önska dem en god helg.

För en gångs skull, tycker jag att jag är på rätt plats i rätt tid. Och den karamellen tänker jag njuta av.

Imorgon ny arbetsdag, med nya möjligheter. Så, nu tänkte mej en vilsam juldagsafton.

God Jul!

 

25.12.2016 kl. 17:51

Att gå med mamm i Second Handbutik

Var riktigt intressant att gå med mamm i Lundagård igår. Hon kände igen byttor, battor och gångjärn.

Mamm har alltid handarbetat. Vävt, stickat, sytt. Vilket hon gör än idag. Vi, syskonen och mor har linneskåpen välfyllda.

Men vad händer om man går med mor på Lundagård? Jo, då köper hon sex linneservetter. Och en av dem hade inslag av silkestråd. Där stod vi och beundrade dem och kände oss som vi uppfunnit hjulet. Nåneej, men vi gladdes åt de vackra handarbetena, Tillsammans.

Nu börjar jag faktiskt sakna mina egna dukar. De som mamm vävt åt mej. Nå, de kommer fram till våren.

21.12.2016 kl. 21:17

Vari ti Hesa o Purmo

 Var till Hufvudstaden i helgen. Och Ingå, där äldsta dottern med familj äger ett Folkets Hus.Där firade vi en stillsam pre-jul med mina barn, svärson och barnbarnet. Före det hann vi yra i Kyrkslätts Storbutik, handla julgran i Degerbys Lillbutik och Storstäda Föreningslokalen.. Känslan, då alla ytor var putsade, maten började dukas fram (tacos) och vi bara satt där. Tillsammans.

I skenet från brasa, julgran och två Nykarlebystjärnor. Behövs mer än en i ett så stort hus, ansåg dottern, så vi köpte en till med oss.

Väl hemma igen, låg vi lågt en dag. Sen blev det Purmo.

Mamm kom med, nåja, jag gav inga alternativ. Huvudmålet var mommos och moffas grav. Vi tände ett ljus och mamm ville vi skulle sjunga, detta med varierande framgång. Men vi försökte. Ska leta upp psalmen hon föreslog, för den kan jag inte.

Sen blev vi prosaiska och besökte Lundagård. Vi behövde lite lampdelar, som inte står att finna i vanliga butiker. Det var en mycket trevlig upplevelse, det med. Mamm berättade att där var förr en lanthandel. Och sen peka hon ut moster Helmis föusi och stuga.

Känns gott att ha rötter både här och där. Och framförallt kunna vila i det.

 

20.12.2016 kl. 18:15

Bönen, och att spotta i vatten.

Hittade en resedagbok från Majas och mitt Interrailäventyr 1981.

Ett mål var att spotta lite nätt i alla vatten vi passerade. Kan konstatera att jag spottat bl.a. i Seine, Medelhavet och Atlanten.

Avslutade vår resa hos min faster Gunnel i Södertälje. Vi åkte in till Sthlm på en , ja, en juttu i Storkyrkan. "Natt av ljus", Bo Setterlind.

"Du, som inte kan tro-men som vill leva, i trons riktning! Var inte rädd att be! Var inte rädd att be fel! Det finns någon som rättar till din bön, så att den når fram."

Bo Setterlind.

Detta avslutar den resedagboken. Maja har inte skrivit det i häftet, ej heller jag. Må vara faster Gunnel. Ett fint minne från en regnig försommarkväll i Sthlm.

14.12.2016 kl. 20:30

Vardagsmiddag

Barndomskamraten Maja och jag har infört en ny sak i våra liv. Nytt för oss, iallafall. Omfattar naturligtvis även våra män. Vardagsmiddag.

En gång i veckan dimper vi ner kring de andras matbord. Hugger in på grytornas innehåll. Småpratar, äter. Är tysta, äter lite till. Enkelt, avskalat, men så otroligt givande. Och vi har efterrätt också! Mitt i veckan.

Sen när alla är mätta och ögonlocken blir tunga, går man helt enkelt hem till sitt. Efter att ha tackat för maten.

I afton fick vi "pulled chicken". Stekt på låg värme i tre timmar. Den var mör den! Till efterrätt glass med äppelkompott med kanelstång och anisstjärna. Oj, hoho.

09.12.2016 kl. 21:50

Saknar

Livet flyter på, men.

Idag slog det till på allvar. Jag saknar mina barn och mitt barnbarn. Sådär att tårarna vill komma i ögonen. Inte träffade jag dem ens varje månad när jag bodde i Karis. Men jag visste de var geografiskt nära iallafall.

Saknar att höra vilka julsånger Lillonen sjunger. För sjunger, det gör hon. Och säkert har hon växt sen jag såg henne i allhelgona. Eller så inte.

Saknar att inte kunna åka till Folkets Hus och delta i talkot och därefter röja efter arbetshelgen Karin och Magnus och alla andra haft där. Saknar Astrid med alla sina funderingar. Saknar Erik med sitt lugn och sin självklarhet.

Men, nästa vecka tar vi tåget och då får jag se dem.

Som jag ska se på dem.

Nånää, hamnar på städtalko och julpynteri till Folkets Hus. Men man kan ju kucka lite däremellan. Om man är mamm.

08.12.2016 kl. 16:29