Cosmetic

När jag växte upp, hade mamma en handarbetsaffär med en annan dam. Egentligen hade de en kombinerad kemikalie/handarbetsaffär, Cosmetic. Från liten fick man vara med.

När jag var bebis, lär mamma ha lagt mej i en garnkorg medan hon pratade me tant A. Historien berättar, att tant A brukade ge mej ett garnnystan att tvinna med under tiden. Kan tro, att man haft sämre tider nån gång, än den tiden i garnkorgarna.

Kom att tänka på det idag, när mamm och jag var till stadens nuvarande handarbetsaffär. Det har vi aldrig gjort förut, varit till nån annans handarbetsaffär tillsammans.

Vi hade riktigt roligt medan vi tvinnade på med lingarnen där.

Sen for var och en till sitt. Jag med mors hushållsassistent under armen. Den ska hon absolut inte ha mera, enligt henne.

För att inviga denna, beslöt jag mej för att baka mockarutor. Bara för att upptäcka, att jag hade ju inget vetemjöl. Tur man har goda grannar på nära håll.

Men tänk, att man lämnar sej utan vetemjöl. Då glappar det nog i logistiken.

05.12.2016 kl. 15:52

Var dag

Med dagens facit på hand, är det knappt två månader sen vi ställde vår vardag oppåner. Flyttade. Igen en gång.

Nåväl, allt har gått bra. Men nu är jag nog infernaliskt trött. Ska dra täcket över huvet. Tacka min Skapare jag hittat hem. Tackar jag har M. Vet att barnen har det bra. Och stöder alla andra jag kan och vet om.

Det är lite mycket nuförtiden, som lillbrorsan bruk sej. Men vi tar det! Var dag har nog av sin egen plåga.

04.12.2016 kl. 22:09

Sova tillräckligt

Imorse då jag skulle upp, förbannade jag var klocka. Även kyrkklockan (som dessutom är 12 minuter för tidig. Vet hon som kryssar över kyrkbacken på morgonen).

Lovade mej själv, att klockan 22 ska jag vara i säng inför en arbetsdag. Nå, nu är klockan snart nio och jag är redo för nattvila.

Det ironiska är, att HN på radio vega pratade just om detta idag. Att vi sover för lite, för vi har så myki ti göra. Men tå kan man ju ba tänk, om ja e tröitt så gaar ja ligg.

Äh, no gaar ja ligg!

01.12.2016 kl. 20:50

Kattbestyr

Har varit lite allmänna bestyr i afton. Är kattvakt åt brorsdotterns fyrbenta.

De tu blängde på mej, då jag lade fram kattkopparne. Pratade med dem, glömde de förstår österbottniska. Sen prata jag lite till. På rein österbottniska.

Då blev de lite mildare till sinnet. Åt o slank opp på skullan. Hoppas de sover gott. imorgon bittida ska jag försöka lite igen. Få godkänt, så att säga.

 

29.11.2016 kl. 20:48

Tankar från Tallmo byter namn

Mina döttrar har briefat om vad min blogg ska heta hädanefter.

De tyckte att det ska vara N och N i bloggens namn.

NU kom jag på det. Finns så mycket misär och elände i livet. Om ni tillåter, kära läsare, så lyfter jag fram detta med att vara nöjd.

Nöjd med det som livet ger. För man ha ju vari mee förr tå haran ha proppa. Och nu, just nu, tycker jag att livet stryker mej medhårs. Fö ein gangs skull.

Så, hälsningar från "Nöjd i Nyykaabi"!

 

29.11.2016 kl. 18:00

Kalla fakta

Stod och grejade med lunchdisken på jobbet. Söta öde, så kletigt det kan bli med potatismos!

Diskade vidare och frågade mej själv, är det detta du vill? Du tar studenten, läser till sinnessjukvårdare, utbildar dej till barnledare. Företagare i 17 år. Jobb på privat vårdhem, med alla ålderstillägg och evighetssemestrar.

Så, är det detta du vill? Stå här och diska i Nyykaabi och inte veta nånting om hur morgondagen, eller nästa arbetslista, ser ut.

Sen skrocka jag till för mej själv. Svaret är ju hur enkelt som helst: "Nå, he e jo preciiis he ja vill!"

Bra enpersonsdiskussioner man har, däremellan.

27.11.2016 kl. 16:17

Lillajulbestyr

En av orsakerna till att jag ville flytta tillbaka till Nykarleby, var helt enkelt mamma.

Har varit långt borta i 32 år. Kämpat med min känsla av att aldrig ställt upp för henne. Ingen säger att det är så, men jag har känt det så.

Nå, nu är ju min mor av det mer envisa slaget. 87 år, men SKALL klara sej själv. Och vem är jag att klampa in och ropa: "Hej, mamm! Nu är jag här och tar över." Så fungerar det inte.

Men en sak har jag klurat ut, som hon inte vill göra. Hänga upp julgardiner och julstjärna.

Så igår ringde jag. (Löjligt att ringa, vi bor 400 m från varann.)

"Hej, mamm! Sku komi in ida, men tå vi får Karis främand. Kombär imoron o hänger opp temdi gadiinren." Mor svarar, visst får jag komma, men gardinerna kan vänta. "Nånää", svara jag. "E ju lillajul imorgon."

Så efter jobbet idag for M och jag för att leka lite småtomtar. Nu har hon de julgardiner hon vävt själv i köksfönstren. Och som grädde på moset hänger även julstjärnan där. Sen jag väl hittat den i lidret.

Såna äventyr i Nykarleby.

26.11.2016 kl. 17:11

Nya tider, här!

Ingen Tallmotant längre. Nu är jag en Nykarlebytant.

Återkommer. Måste bara bekanta mej med det nya ratata först.

25.11.2016 kl. 22:16

ratata drar vidare

Idag blev det allmänt känt att ratata hädanefter handhas av KSF Media.

Vackert så. Storflickan har i fem års tid lagt själ och hjärta i bloggportalen. I början med stort stöd av reklambyrån Peoples.

Jag tycker det är ett sunt beslut. När man ser att man inte har mer att ge, är det förvisso onödigt att fortsätta med konstgjord andning.

Har varit intressant att följa med utvecklingen. Allt från galna, glada idéer till verkligt verkställande,

Och ratata drar vidare!

 

15.04.2015 kl. 20:42

När fel blir rätt

Lunkade iväg som ett litet dystert åskmoln till jobbet i morse.

Vill inte, kan inte! Let me vara! Ingen vidare inställning i början av arbetsveckan.

Satt och läste in mej på vad som hänt i helgen.

Sen när det var dags att börja på i köket, hade molnet skingrats. Fanns ingen gräns för alla glada tillrop, morjens, morjens och allt vad positivt var och en av mina arbetskamrater berättade när de kom in till kansliet.

Så rätt allt blev i slutändan, trots en liten dyster tant som lunkade iväg i morse.

07.04.2015 kl. 18:49

Bekymmer

Hade ett långt samtal med en vän idag. Och det samtalet är ännu i mej, såhär sex timmar senare.

Inte för de problem vi dryftade, fast de finns där. Utan för att jag precis förstod vännens frågeställningar, visste exakt var skon klämmer.

Och fast det gör ont, och fast vi bara får se tiden an, är jag tacksam. Tacksam att det finns personer som man kan berätta allt åt. Och att någon vill berätta sina bekymmer åt mej.

Igen en gång fick jag en påminnelse. "Som din dag, så skall din kraft ock vara. Detta löfte gav Han mig."  Mer behöver jag inte. Tack och lov, får vi bara en dag i taget.

15.03.2015 kl. 18:23

Latamanstider

Livet är gott i all enkelhet.

Arbetsveckan är utförd. Mat inhandlad. Snart är det bastutider. Rena lakan som torkat utomhus är nymanglade lagda i sängen.

Nu är det latamanstider! Åtminstone till i morgon bitti. Kanske.

Fast tror vi bakar en plåt mockarutor i afton. Sen tar vi en bit kaka och dricker en liten kopp espresso till. Så gör vi.

13.03.2015 kl. 16:33

Barnbarnet och jag

Tillbringade söndagseftermiddagen med barnbarnet. Konstaterade att hon grejar på, non-stop.

Ibland sätter hon sej i famnen och snusar en sekund innan nästa uppdrag kallar.

Idag, medan jag grejade på jobbet, måste jag bara skratta för mej själv. Jag går av och an, stökar och grejar, ställer mej med händerna i sidorna och siktar in nästa uppgift.

Nu har jag ju ingen jag sätter mej i famnen och snusar på, där på jobbet. Men Lill-Märtha och jag, har detta med Evighetsmakineri riktigt på klart.

Hah, bara hon blir större, ska vi bilda en klubb!

11.03.2015 kl. 19:07

Vinterrocken

Nu äger jag ju bara en vinterrock, och visst börjar jag bli trött på den.

Här har vi vandrat tillsammans i ur och skur. Morgon och kväll. I snart ett halvt år igen en gång.

I morgon, om det inte snöar, tänker jag slänga mej modig. Byter från svarta vinterrocken till svarta vårrocken. Tar en tröja under. Variation på temat får halsduken bjuda på.

Förra veckan bytte jag Sievistövlarna med lammskinnsfoder mot promenadskor.

Liiite hurja e man däremellan.

11.03.2015 kl. 18:08

Trött

Något jag lärt mej att erkänna efter en arbetsdag.

Jag är så innerligens trött. Det värker i kroppen, det dundrar i knoppen.

Men, det är sånt som går över efter en god natts sömn. Eventuellt.

09.03.2015 kl. 20:12