Syskon

Publicerad 07.01.2018 kl. 18:09

En God Söndag börjar lida mot afton.

Plockade upp Storebror och Svägerska och styrde mot Vasa. Där väntade Storasyster och Svåger med lunch.

Lammstek, Saluhallens sillinläggningar, svampsås, grönsaker och allt så evinnerligen gott!

Mamm har vistats några dar i Vasa, och det verkade hon mycket nöjd med. Glad är hon ju alltid, men idag tyckte jag mej se en glimt i henne. Beror naturligtvis mycket på, att vi talade om sånt som hon minns och känner igen. En trygg situation, helt enkelt.

Tror vi behövde denna pratstund tillsammans. Det har hänt så mycket ledsamt i vår släkt de senaste månaderna. Och vi anar att det kommer mera. Då känns det bra att veta att vi har varandra.

Har försökt pränta in detta i mina barn, att alltid veta att syskon är bland det viktigaste som finns. Javisst, vi är olika, men det hjälper int någo, vi är födda tack vare våra gemensamma föräldrar. De banden ska man aldrig låta någon förstöra. Fast jag vet ju att det inte alltid är så.

Under alla år mina syskon och jag bott och fortfarande bor med långa avstånd mellan oss, har vi försökt att vara på plats vid speciella tillfällen. Glömmer aldrig då Karin föddes i Ekenäs. Då kände jag mej mycket ensam, trots att släkten från pappans sida var på plats.

Mina föräldrar och mina syskon fattades mej. Men sen då det blev dop i Kimito och hela Familjekaravanen kom! Där stod jag med mina mjölkstinna bröst , hoppade jämnfota medan tårarna rann. De kom! Allihopa!

Flickan blev döpt och faffa hade plockat sju ämbar kantareller så att alla skulle få sås till lunchen.

Och sen grät jag ju lika mycket när de for hem igen. Men då hade mamma sagt, att Karin liknade mej som baby. Det var först då som nån såg nån glimt av mej i min förstfödda. Och det tog jag ju till mitt hjärta. Fram till denna dag, 32 år senare.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
I dag säger alla det!
Karin07.01.18 kl. 21:58