Mamma

30.01.2018 kl. 19:11

Har ju vetat det hela tiden, men idag slog det mej som stora hus.

Mammas demens avancerar med en oåterkallelig kraft. Vardagen fungerar sådär. Mycket tack vare min svägerska som bor nästgårds. Vi andra försöker på det sätt vi kan.

Har inte tidigare funderat på hur en dement medmänniska påverkar omgivningen. Mamma är smart, hon lyckas vrida och vända på saker tills man själv blir osäker. "Hur var det nu, egentligen?" Samtidigt som oron sitter i bröstet. Äter hon? Klarar hon hygienen? Borde jag, kan jag göra mera?

Alla dessa tankar samtidigt som arbetsdagen kräver sitt, och jag inte har så mycket krafter att ge.

Känner mej otillräcklig. Mamma är en stolt kvinna, så det är ju inte bara att klampa in och hojla: "Hej! Här är jag!"

Tack och lov, att jag är här och inte där.

Var dag får ha nog av sin egen plåga. "Som Din dag, så skall din kraft och vara."

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver: